Brev från förvaltningschefen

Den regionala kulturstrategin som regionens ”mjukvara” – så uttryckte sig en av ledamöterna i kulturnämnden när den häromdagen skulle antas av fullmäktige i Stockholms läns landsting. Det tänker jag var verkligen väl uttryckt efter en eftermiddags debatt om fysisk planering, bostadsbyggande, vägar och kollektivtrafik. Inte alls för att ställa de två fokusområdena mot varandra – utan för att de båda perspektiven behövs! Mjukvaran kan ju i den här kontexten vara det som berikar våra liv med upplevelser, möten, bildning eller delaktighet.

Tidigare i våras hade jag förmånen att få lyssna på ett föredrag av Frederik Tygstrup, professor vid Köpenhamns universitet om konst, kultur och social gemenskap, som belyste vår sektors akilleshäl nämligen den att vår berättelse om konstens och kulturens betydelse snarare handlat om de enskilda verkens kvalitativa betydelse, än om den kvalitativa betydelsen av de möten som uppstår kring verket i sig. Tygstrup menar att vi behöver bli bättre på att utforska hur konsten och kulturen skapar förutsättningar för en bred samhällelig delaktighet. Ett Varför kulturpolitik, snarare än ett Vad, tänker jag.

Ett sätt att förhålla sig just så till konsten och kulturen har Alain de Botton och John Armstrong försökt sig på i boken Art as therapy. I stället för att på traditionellt manér organisera samlingar utifrån en kronologisk ordning eller estetiker prövar författarna en alternativ kategorisering utifrån de mänskliga känslor verken gestaltar.

Jag vet själv att när jag bäst försvarar och förklarar min förvaltnings arbete är när jag häver mig förbi byråkratens språk och vågar pröva det känsloregister som konsten ger uttryck för.

Den regionala kulturmjukvaran har annars tagit några rejäla kliv den här våren… Avdelningen för främjande länskulturfunktioner omfattar nu även Dans i Stockholms stad och län och Regionbibliotek Stockholm; när vi talar om konst och kultur som en integrerad del av landstingets olika verksamheter menar vi nu även landstingsarkivet med dess olika årsringar menar vi nu även landstingsarkivet med dess olika årsringar som gestaltar skeenden; den konstnärliga gestaltningen av länets olika sjukhus innebär även den historiska satsningar som för en lång tid framöver kommer att berikar patienters möten med vården och innebär att fler konstnärer kan bo och verka i regionen; Kompetenscentrum för kultur och hälsa etablerar sig som en forsknings- och metodbärande aktör även utanför länet. Törs jag säga - en kulturförvaltning i rörelse och... på språng? Stort tack till alla som gjort detta möjligt!

Trevlig sommar!

Eva